Vilken händelserik dag! Det blev inget besök på den eventuella praktikplatsen. Jag fick "handikapp-träna" på gymmet idag på idrotten. Med det menar jag att jag gjorde allt utom det som krävdes styrka från hälarna/vaderna.

Sen hade vi prov i Administration efter lunchrasten. Det gick skit bra! 

Har upptäckt en jätte svängning i mitt humör idag, och den var för snabb för att vara ett klassiskt bipolär-anfall, typ. Växlade från hyperaktiv och galen som jag säger, till på någon timme jätte sjukt äckligt deprimerad och ville bara dö....

Inget som påverkat detta beteende. Börjar bli orolig vad medicinerna egentligen gör. Hur fan påverkar dom mig? Dom ska ta bort växlingarna, inte göra dom kortare!! Depressionerna e då fan inte korta!-.-

Nu tidig ikväll drabbades min lillebror av en allvarlig allergisk reaktion. Det måste varit det iaf. Vi vet ännu inte vad det var,för han har alltid tålit allt liksom. Reaktionen påverkade halsen, andningen, gav han fruktansvärda utslag på överkroppen från en sekund till en annan och sen även ett jätte svullet o rött öga!! Detta slutade med att han nu är inne på sjukhuset. Han har varit där ett par timmar nu, och det enda jag o mamma vet är att han blir observerad just nu. Han är inne med pappa, farmor och pappas fru, då mamma tyvärr inte har körkort. Något säger mig att han kommer att få stanna över natten. Jag hoppas bara dom tar prover, så dom får veta vad som var fel, och sen att min lillebror blir bra igen och får komma hem så fort det är möjligt! Då ska jag pussa på han massor mega mycket!! 

Är så sjukt trött nu, men vill inte somna förens pappa har ringt oss och berättat vad som händer. :o

Lite ljus i vardagen fick jag den här sköna söndag av solen som skiner och en glad mamma som sjunger med mig.:) Vi drog igång Melodifestival låtarna 2012 på högsta volym och bara sjöng!   Så skönt och roligt. Det var jätte längesen vi gjorde detta. Hade jag bara inte varit skadad hade vi gjort som förr och dansat med. Haha. Mor & dotter lika som bär. ;)

Ville mest göra en liten snabb uppdatering, snart blir det att äta middag sen bege mig mot en kompis.:)

Önska mig lycka till imorgon! Ska på Praktik-Arbetsintervju på ett Hotell. :) Hoppas att det går vägen. Då blir det praktik där efter sommarlovet. Hihi. Ska ju praktisera fyra dagar i veckan, och ha endast en dag i skolan. Närmar mig studenten allt mer! 

Ligger och funderar. Ångesten greppar tag om mig. Oro över allt i livet. Imorgon kan jag bli lämnad av min pojkvän,i mitt huvud. Fast han sa senast idag att det inte kommer att hända. Tänker på att han kommer att tröttna. Tröttna på mina svängningar,hur jag växlar. Att han tröttnat på min sjukdom,min kropp...att ingenting verkar fungera som det ska. Det finns så mycket som händer,knappt att jag själv orkar! Mitt i allt blir jag ledsen när jag upptäcker att ännu har ingen mens kommit. För mig känns det viktigt att få se den,så jag vet att jag någon gång får den o att jag inte är steril. Kopplar ihop det hela tiden. Jag vet nu att jag inte kommer att få det nu eftersom att min nya behandling Visanne har dragit igång! Jag har inte haft mens på ett år,hur vet jag att allting står rätt till? Tänk om,tänk om! Jag vet varken in eller ut!!:( Ångesten greppar om mig totalt. Hade velat ha Markus här,fast vi umgås så ofta o han åkte hem idag! När han e här vet jag att han stannar,när han åker hem känns det som att han då kan lämna mig. Min livs stora kärlek. Han jag vill leva med. Han jag varit med i 2 år snart. Samma veva jag fick diagnosen Endometrios,kom han in i mitt liv. Han har stannat kvar,visat att han e här,gått igenom allt med mig. Ändå e jag rädd. Nä han kan väl inte bara sticka nu,eller? Så går mina tankar. Jag känner mig bara till besvär. Åh mitt hjärta.<3

Hej allihopa!

Har njutit av en fredag kväll med Tacos till middag med mitt hjärta, mamma och lillebror! Har även kollat på spännande Vampire Diaries, och sedan på filmer in på natten och ätit gott!:) Snart beger jag mig till en vän för en lördag-mys-kväll med gotte och filmkväll!:) Prata lite skit också!:)

Inatt när jag och Markus skulle hoppa i säng så insåg jag hur galet allting är med mig. Klockan var 03.00 ungefär och när vi kom in i sovrummet var fönstret öppet, det blåste som fan och mitt i allt hörde vi klart och tydligt hur ungdomar väsnades, festade och lyssnade på musik på riktigt hög nivå! Kollade ut och då har dom fan ta mig fönstret öppet Helt där dom festade! Min första spontana reaktion var "Men herregud kan man inte få lugn o ro i detta hus?! Ungdomar som alltid ska väsnas så jävla mycket, jag är trött och vill sova!"... Sedan tänkte jag; Herregud,vad sa jag precis? Haha. Det var människor i min egna ålder, utseendemässigt e jag som dom, men i huvudet är jag 10 år äldre.

Jag har inte festat på länge, när jag fyllde 20 för en månad sedan så blev det lite firande med familjen sen inget mer. Inga dunder fester som alla tjatade om att jag skulle ha. Jag har helt enkelt gjort mitt. Jag var jätte tidig när jag började me fester, röka, supa osv. Nu e det bra, men jag e stolt över det!

Jag läääängtar tills det är min tur att bilda familj! Bli sambo, bli gravid, skapa ett helt nytt liv. Det är nästan det enda jag tänker på. När helgen kommer tänker jag på mys med pojkvännen, eller lite skitsnack och te hos en vän.  

Detta är däremot en sak jag har fått mycket klagomål för. "Du kommer ångra dig när du är 40 år och försumma dina barn och ta igen allting!".... "Du kan inte skapa en framtid med En kille när du bara är tjugo år, och leva med honom resten av ditt liv!"....."Du måste ut och festa, njut av livet!".... Stopp, stopp, stopp.

Att festa betyder inte för alla att man njuter av livet.

Att njuta av livet kan innebära roliga, spännande och fina resor på semestern, små saker som att göra lite roliga äventyr, gå ut och äta eller vad som helst med sin familj/nära & kära. Att njuta av livet betyder helt enkelt att man gör det man trivs och gillar bäst! Med dom man vill!

För dig är festa att njuta av livet, ta vara på ungdomen. Okej.

För mig är att njuta av livet att hitta på jätte roliga saker med mina nära och kära. Allt från ett restaurang besök till en utlandsresa.

Grejen är den att nu är det inte bara jämnåriga som säger detta till mig, utan även vuxna. Min mammas vänninor är ett mycket gott exempel. Dom festar och håller liv mer än mig. Okej gör det, men sätt inte samma krav på mig.

Samtidigt som dom gnäller på ungdomar som hittar på skit hela tiden, så gnäller dom på mig för att jag är för lugn. Alltså... Ja.:) Om mina barn blir såhär kommer jag tacka gud och pussa på dom och ge dom hela världen! 

Det jag ville ha sagt med detta är att jag inte är som alla andra, och att man inte måste vara det. Det är inget krav att ställa till med skit för att man är ung, eller festa ofta. Bara man är nöjd med sitt liv och anser att man faktiskt njuter av det, så är det väl bra?!:)

Man ska heller aldrig känna sig pressad till att vara som dom andra. För inte så längesedan försökte en tjej tvinga mig att slänga i mig alkohol, och att festa loss. Jag drack en cider en hel kväll, och pratade lite i soffan. Haha. Detta var inte ens en fest, men hon hade bestämt sig för att vi skulle supa. Och det blev ju också sura miner när jag inte gjorde som hon ville.

Strunta i sura miner, hån, eller vad det nu kan vara. Va dig själv, gör det Du vill och det Du tycker är bra. Det andra tycker är bra är kanske fel för dig, och det är tillåtet. Att vara sig själv kommer man långt med i livet.        

Idag fick jag konstaterat att jag har en hälseneinflammation! Oh gud, det känns inte alls bra. Okej att jag knappt kan gå men hade hoppats på att det var en snabb grej som skulle försvinna snart, men nu har jag fotbollsförbud i tre veckor!! Jag tänkte träna röven av mig för att få vara med i första matchen i Malmö. Men neeej, det ser mörkt ut att jag ens kommer få delta.

Jag får gå max en halvtimme, inga promenader på 1-2 timmar. På idrotten blir det styrketräning av armar osv......ah allt utom benen. Så himla tråkigt. Jag är redan uttråkad! Ska iaf ha något anti-inflammatoriskt nu med också. För jag har ju inte alls redan massvis med mediciner.:)

Har även haft sinnessjukt ont i mage och huvud! Vilket blev väldigt jobbigt i skolan och jag var inte alls på hugget... :(

Ska bli så skönt med helg nu. Jag behöver det verkligen.. känner mig så slut i kroppen,fast vi inte ens haft en vanlig skolvecka. Men det är ju alla sjukdomar och mediciner som spökar. Flera gånger trodde jag att jag hade fått min mens.. "nu jävlar!". Går på toa och blev besviken. Har aldrig tidigare haft sådana här problem, så jag blir väldigt rädd ändå.:/

Känner mig redan steril och som om det är helt hopplöst att gå igenom allt detta! Givetvis vet jag att så inte är fallet... ännu.

Längtan är enorm. Jag längtar tills jag får bebis i famnen! Jag vill så gärna. Men kroppen är så envis och full med skit. Det här bara måste gå vägen! Vi upptäckte ju det i tid. Det kan inte vara kört nu....

Just nu sitter jag här med jävligt mycket magsmärtor! Jag har så himla ont i magen.... det kom som ett bombnedslag.

Jag skulle avsluta en hormonbehandling och få en vanlig menstration. Alla med Endometrios vet hur det är!! Jag väntade och väntade... gynekologen sa 2-3 dagar, men min mens kommer helt enkelt inte igång! Men nu vet jag ju att jag har en tunn slemhinna, och ingen mens, och jag kommer inte få den heller så nu är det bara att dra igång med den nya behandlingen istället. Känns ju inte så bra det här.:/ Men nu har jag sinnessjukt ont iaf! Börjar bli frustrerad.

När ska detta vara över?! :'(

Det här är min blogg där jag kan ventilera mig, min öppna dagbok. Jag kommer att blogga om hur det är att vara ofrivilligt barnlös och känslorna kring det. Jag har haft min diagnos Endometrios i två år nu, och genomgår behandlingar nu. Har även en mycket tunn slemhinna, som ställer till det ännu mer.

Idag skulle jag haft en liten 5 åring om inte ödet hade velat annorlunda. I nästan vecka 13 fick jag ett missfall, som tagit mig otroligt hårt. Lite senare skulle jag få ett missfall till, denna gången i vecka 7. Några månader senare fick jag veta att jag hade Endometrios.

Min tonår har blivit tagen ifrån mig på grund av den här sjukdomen. Barnen var aldrig planerade, men sorgen är stor! Jag har fått genomgå så mycket smärta och lidande, innan jag fick min diagnos!

Mitt i allt fick jag diagnosen Bipolär Sjukdom typ 2, för fyra månader sedan!... Ännu mer mediciner, och en gång i veckan är jag på terapi.

Den här bloggen är mitt sätt att få ut allt. Allt från jobbiga stunder till bra! Alla har vi våra bra stunder här i livet. Skriver även om mina resor, och andra roliga saker. :)