Ligger och funderar. Ångesten greppar tag om mig. Oro över allt i livet. Imorgon kan jag bli lämnad av min pojkvän,i mitt huvud. Fast han sa senast idag att det inte kommer att hända. Tänker på att han kommer att tröttna. Tröttna på mina svängningar,hur jag växlar. Att han tröttnat på min sjukdom,min kropp...att ingenting verkar fungera som det ska. Det finns så mycket som händer,knappt att jag själv orkar! Mitt i allt blir jag ledsen när jag upptäcker att ännu har ingen mens kommit. För mig känns det viktigt att få se den,så jag vet att jag någon gång får den o att jag inte är steril. Kopplar ihop det hela tiden. Jag vet nu att jag inte kommer att få det nu eftersom att min nya behandling Visanne har dragit igång! Jag har inte haft mens på ett år,hur vet jag att allting står rätt till? Tänk om,tänk om! Jag vet varken in eller ut!!:( Ångesten greppar om mig totalt. Hade velat ha Markus här,fast vi umgås så ofta o han åkte hem idag! När han e här vet jag att han stannar,när han åker hem känns det som att han då kan lämna mig. Min livs stora kärlek. Han jag vill leva med. Han jag varit med i 2 år snart. Samma veva jag fick diagnosen Endometrios,kom han in i mitt liv. Han har stannat kvar,visat att han e här,gått igenom allt med mig. Ändå e jag rädd. Nä han kan väl inte bara sticka nu,eller? Så går mina tankar. Jag känner mig bara till besvär. Åh mitt hjärta.<3